Den Andra Systern S

Nu har jag just skickat in min idrottsuppsats om kost och jag ska väl gå och lägga mig rätt snart, och läsa lite. Om jag hinner sova får vi väl se, om tre timmar ska jag nämligen upp igen för att bege mig mot England där jag ska hälsa på Lovisa i en vecka. Egentligen hade jag tänkt att gå och lägga mig vid tio åtminstonde men ja.. Så var Karro här och fikade och gav mig pengar så att jag kan köpa en starbucksmugg till henne (Vad är grejen med starbucks?! Kaffet är ju inte ens gott! Jag gör godare hemme liksom!). Hur som helst så hann klockan bli typ 18 och då skulle jag börja packa... Jag är sämst på att packa, eller bäst, det beror på hur man ser det... Jag har så svårt att välja vilka kläder jag ska ta så det brukar sluta med mer eller mindre alla...

Dock tog packandet helt stört långt tid och jag var inte klar fören vid 22-tiden för att jag hela tiden tappade koncentrationen för att leka med min kamera... Karro hade nämligen tidigare på eftermiddagen berömt mig för mitt rum och då kunde jag ju inte hålla fingrarna borta utan var tvungen att fota alla mina rumfavoriter så att den som läser här också får se =D

  

 

Nej nu ska jag verkligen gå och lägga mig! God natt.

/Emelie

Ja, idag har jag gjort massa bra saker, dels har jag köpt en mycket efterlängtad adapter så att jag äntligen kan ladda batteriet i min usaköpta kamera. Det är faktiskt en grym kamera som jag har fått på halsen tack vare min klumpighet för ett halvår sedan. Det är nämligen så att vi var i London med klassen och jag hade aldrig varit där förut så då ville jag gärna ha med mig en chyst kamera, min egen blev stulen i våras, och min söta kusin Karro litade på mig och lånade ut sin bruna skönhet till kamera. Så var ju allt bra med det förutom att jag mitt dumma nöt inte ville ha den i fodralet, för att då blir det så omständigt att fota, så jag tänkte att eftersom jag hade stora fickor på jeansen så kunde jag ju ha den där om jag bara hade den liksom. Ja det var ju bra, förutom att jag vid ett tillfälle råkade stoppa den i samma ficka som min mobil (en sån där sonyericsson w880 men små hårda knappar) så att det blev två riktigt grova repot tvärs över displayen! PINSAMT! Så det var ju inte annat att göra än att köpa en ny till karro, det rörde till lite i min plånbok men såhär i slutänden är jag naturligtvis glad för jag fick den repiga och jag hade aldrig orkat lägga 2000 på en kamera annars :P Det var ju bara det att hon hade köpt sin i USA så att man behövde en adapter för att ladda batteriet och någon sådan hade vi inte och jag har inte lyckats köpa någon. Men nu har det alltså blivit av ett halvår senare därför att jag ska till England igen och träffa Lovisa som flyttade dit i somras och då vill jag ju kunna fota! Så nu ska jag snart lägga upp lite olika snygga bilder här också tänkte jag.

Tack vare den här resan har jag dessutom fått anledning att köpa nya hörlurar, flera timmar på buss, flyg, buss och färja är ingen hit utan musik  :P Det bästa är att jag fick ett par riktigt bra från philips för under 100 kr på ClasOhlson!

Så det om det, nu måste jag verkligen rusa min väg!

Men först hinner jag slänga in en härlig vårbild från förra året som jag hittade när jag installerade kameraprogrammet.

Jag har just ägnat hela eftermiddagen åt att plugga, lite kemi har jag gjort men mest av allt har jag pusslat ihop en kostdagbok till en idrottsuppsats. Det går ut på att man ska väga/uppskata vikten av det man äter och sedan med hjälp av www.uppladdningen.se och www.slv.se räkna ut sitt energibehov och energiintag under en dag. För att kunna nå mvg ska man också planera en dag så att energiintaget och energibehovet ligger i balans, plus-minus-noll, och det första gjorde jag i skolan, ett litet skämt var det att se att mitt behov var typ dubbelt så mycket som mitt intag! Så är det nog inte alltid men just i slutet på förra veckan klaffade inte det där så bra, det var lite missade frukostar, oätliga luncher och en missad middag, men det var ju trots allt bara att fylla i och gilla läget, hela poängen var ju att se hur läget var liksom.

Sen kom iallafall det riktigt krångliga, att planera en dag där det blir plus-minus-noll och dessutom rätt propotioner! Det hela har tagit mig minst fyra timmar, och det är inte en överdrift. Men nu har jag iallafall lyckats få ihop det såpass att intaget är 1,1 kcal för lite, men det kan man väl kalla försumbart? 

Så nu har jag bara själva analysdelen kvar och lite kemi att läsa och ett matteprov på onsdag... Sen åker jag till Lovisa i England, tack och lov! Men det är verkligen helt sjukt vad stressigt det blir jämt! Att det är stressigt vid kassan på jobbet har jag inga problem med, men när det kommer till den här sortens mental stress över pengar, skola, betyg och gud vet allt, körkort! Då är jag verkligen helt körd! Min kära mamma sa det till och med rakt ut till mig häromdagen, att jag sprider mitt dåliga stresshumör över hela omgivningen = P

Jag är inget fan av barn i allmänhet om dom inte är ovanligt söta förstås, men fy fan vad jag kan önska att jag vore ett igen! Tänk när man var sådär 10 år och tyckte att alla som var äldre var toppen och att skolan var väl inte bästa tänkbara men det handlade ju bara om typ 8-14 och sen var man fri som fågeln, det största problemet var liksom om man skulle leka med gossedjur eller med barbie! Förstå! Jag vill vara 10 år igen och leka med alla mina fina barbiesaker och bara räkna med att mamma och pappa och fröken har koll på allt i hela världen. Nu när man en gång har vuxit ifrån det kommer man aldrig att få uppleva det igen... Kanske att man kan närma sig den känslan av frihet på sommarlovet, men ekonomifrågan kommer iallafall inte jag ifrån och dessutom vet man ju alltid att man ska tillbaka till skolan alltför snart och när skolan är över kommer jobbstressen iallafall. Även om jobb är så mycket bättre så måste man ändå ta så jävla mycket ansvar jämt och ständigt! Man är alltid så medveten om att om man skiter i något ena dagen för att få leva ett par timmar i frihet så kommer det ligga desto tyngre förljande dag...

Jag kanske verkar bitter men det är svårt att inte bli lite småbitter över det hela... Jag menar, Carpe Diem... Visst det låter ju vackert, men när? När ska man fånga dagen? När tillfället dyker upp är det ju alltid trehundrafemtioen andra saker som man måste prioritera före...

Jaja här kommer iallafall dagens låt som kanske kan ingjuta lite hopp ; ) Live Like You Were Dying med Tim McGraw, som tydligen kommer från en film kallad The Bucket List... Jag skulle verkligen ge allt för att få leva som om jag var döende, bara kunna släppa allt och njuta av varje dag, fånga varje dag, Carpe Diem!

/Emelie

Idag är det alla hjärtans dag...

Det känns som att den här dagen skulle kunna vara en av de mest omdiskuterade dagarna på året, de flesta andra högtider respekteras ju liksom mer eller mindre av alla, även av dom som egentligen inte bryr sig ett dugg om det själva. Men när alla hjärtans dag närmar sig så blir det alltid så mycket rabalder, alla företag försöker tjäna pengar på den och skapar massa, lite småfåniga, presentartiklar som man ska ge bort. Sen finns det nog trots allt några få, lite mer diskreta anhängare av dagen som helt enkelt bara ser det som ett tillfälle att få bry sig lite extra om de man tycker om. Ja, sen är det den här antihysterin som handlar om att det är så utomordentigt fånigt ur alla aspekter. 

I den här diskussionen kan jag ju inte låta bli att också ta upp Vasa Real, en grundskola i Vasastan i Stockholm som har valt att göra alla hjärtans dag till en studiedag, varje år, med motiveringen att det är så synd om de elever som inte får presenter eller sådant. Det är ju iallafall höjden av extremt och något av det löjligaste jag någonsin hört! Jag menar visst är det jättesynd om de som inget får på alla hjärtans dag, men dagen går ju ändå ut på att visa uppskattning och det här beslutet gör väl bara det hela ännu sorgligare, dom har ju vänt baklänges på hela budskapet!! Jag menar det är ju som att säga att alla i hela världen ska åka runt i rullstol, bara för att det finns folk som tyvärr inte kan gå. Jag menar det är ju fruktansvärt synd om dem, och jag skulle vilja påstå att rullstolsregeln vore mer vettig än alla-hjärtans-dags-regeln, eftersom att situationen för en person som känner sig utanför förmodligen kommer att förändras förr eller senare när han eller hon har hittat de människor man trivs med, medans situtionen för en förlamad och rullstolsbunden förmodligen aldrig kommer att förändras. Eller hur?

Jag tycker iallafall att alla hjärtans dag är en jättefin dag, men att jippot kanske har blivit lite överdrivet. Men jagmenar att det blir det man gör det till, och bara man själv kommer ihåg att dagen handlar om känslor och inte om presenter så behöver den ju bara handla om känslor, att det står femhundra olika hjärtformade saker i vartenda skyltfönster behöver man väl inte bry sig om då om man inte vill det? 

Idag kommer jag sitta och plugga mest hela dagen och sedan kanske äta en mysig middag med min familj. Men mer än så är det inte för mig i år. Men ett annat år kanske jag har anledning att fira det mer, och då uppskattar jag att dagen finns.  

Kan man inte bara se det som en möjlighet för den som vill och låta de som vill vara glada för det. Är det verkllgien nödvändigt att vända kärlekens dag till någt negativt?

Dagen till ära tänker jag dela med mig av en av mina största musikupplevelser någonsin.

Alla minns vi väll Sikta mot stjärnorna? 90-talets Idol som gick på 4:an på fredagskvällarna. Först var det vuxna som imoterade en känd artist, till både utseende och sång och senare kom även småstjärnorna när barn skulle imitera artister men barnen behövde bara mima. Hur som helst så såg vi alltid på de här programmen och av alla de hundratals uppträdanden som jag måste sett under programmets gång så är det ett par stycken som jag såhär 10 år senare fortfarande minns som om det vore igår. Det ena är ett litet barn som gör Nanne Grönvalls Avundsjuk. Men det som berör mig allra mest är när en kille vid namn Tom Nordahl (namnet kom jag naturligtvis inte ihåg i huvudet, däremot gjordes presentationen på Bromma flygplats, och det kommer jag själv!) gjorde Bed Of Roses som Bon Jovi, tydligen vann han hela klabbet också men det kom jag inte heller ihåg, utan bar anumret och att det var så himla bra! Sen dess har låten kommit att bli en av mina favoritlåtar och verje gång jag hör den tänker jag på det där numret på Sikta mot stjärnorna när jag var liten. Till min stora glädje fanns klippet på YouTube och därför kan ni nu alla få se hur bra det är! Dessutom är det ju en kärlekssång så den passar perfekt just idag.

Glad Alla Hjärtans Dag <3

/Emelie

Idag hade  vi "poetryslam" på engelskan i skolan. D.v.s alla hade skrivit en dikt som man sedan läste upp för klassen och därefter röstade alla på sin favoritdikt. Själv älskar jag poesi. Kanske allra mest att skriva det, man kan uttrycka så mycket med så få ord och det gör kanske ingenting om läsaren tvingas fundera lite på innehållet och meningen i dikten. På ett sätt är det lite av ett sätt att uttrycka saker utan att riktigt behöva uttala själva budskapet. Så, om det handlar om ett problem, som det väl har gjort i de få dikter jag skrivit hittils, så känner jag mig inte lika sårbar om jag gör det till en dikt, just därför att i en dikt kan ett enda ord täcka för så många känslor, eftersom dikter kan förväntas vara lite diffusa och abstrakta.

Jag kan absolut uppskatta andra poeters poesi också men det blir lätt så främmande och ibland kanske lite pretantiöst när man vet om att det är nogon höjdarpoet som skrivit... Eller också handladet kanske mest om att jag inte vill söka upp varken min egen poesi eller någon annans, jag vill att den bara ska dyka upp. Som den alltså gjorde idag när hela klassen stod och läste upp dikter. Jag får någ erkänna att jag blev nästan lite rörd, alla hade verkligen skrivit jättefina dikter och det kändes som att alla tog det på allvar liksom, alla vågade visa en sådan sida av sig själva...

Tillslut var det iallafall Kurre som vann och det tyckte jag verklgien att han var värd för hans dikt var jättefin.

Tack klassen för att ni alla är toppen och tack Bruce för att du gjorde det här med oss :D

Mitt bidrag:

/Emelie

Nu var det så att jag surfade över på YouTube för att jag tänkte hämta låten och lägga den här, och då upptäcker jag att den här killen inte tar slut vid sweet little lies, och anledningen till att jag sitter här just nu och lyssnar på musik är att jag är rädd att jag inte ska somna om jag går och lägger mig... Så därför fastnade jag tillslut för låten Sleep Tonight just ikväll. Men jag rekommenderar er alla varmt att lyssna på hans andra låtar också.

Ha det gott

/Emelie

Men jag lyssnade på Brett Dennen radio på Last.fm och den här låten kom upp.

Min klocka går visserligen fel, men den visade iallafall 23.23 och ja, trots att den nu har förstört mitt humör, så betydde den allt just ikväll.

Dagans låt heter alltså World Spins Madly On med The Weepies

/Emelie

Idag har jag haft en riktig slö-lördag tillsammans med kusin Karro och syster Mathilda, och vi hade huset för oss själva på kvällen, vilket var rätt skönt... =)

Nu ska jag nog gå och sova, jobb imorgon, men som tur är börjar jag inte förren kl 13, så jag får sovmorgon iallfall =)

Ha det gott allesammns!

/Emelie

uttrycker precis det du själv inte har ord för... 

Annelie och Johanna stannade dessvärre bara till tre och jag skulle jobba fem så jag han ta en kaffe på espressohouse med kusin Karro också, alltid lika trevligt :D

Annars är jag alltså på jobbet för tillfället. Jag har nesslat mig in på NK sprall och har till och med fått relativt fasta tider faktiskt, jag ska jobba varannan fredag och varje söndag (kom gärna upp och säg hej =) ). Fredag kanske inte låter toppen, men med tanke på hur svårt det är att få ett schysst jobb som 17-åring så är jag riktigt nöjd.
Och ja... Nu står jag mest här bakom disken och ser superviktig ut i en tom butik, fast i själva verket får jag alltså betalt när jag skriver det här, Ha blondinbella, släng dig i väggen! :P
Ingen klocka har jag heller så jag har ingen aning om hur långt tid det är kvar, men jag hoppas att det inte är för mycket, jag ska nämligen dra iväg på fest sen, med sommartema dessutom, och jag är grymt taggad, så jävla trött på vinter och slask alltså... Och ut kommer jag nästan aldrig, 17 som jag är och alla festarkompisarna är 18 så dom går ju ut på krogen jämt... Fett sämst, men jaja tacka gud för ängeln Sofie som kör på hemmafest!

Fan nu drog dom på mamma mia soundtracket igen på Nk-kids... Det är toppenbra musik jag vet, men prova lyssna på det om och om igen typ en hel dag per vecka i.. vad blir det, två månader, du skulle nog också bli lite trött på det, och dom har verkligen spelat det varje gång jag jobbat sen den 17 dec när jag började! Vem det än är som har kommit på den dumma idén så skulle jag gärna göra mig av med den männsikan... :P

Okej nu tror jag att det får räcka med bloggande för den här gången, men jag kanske skriver något trevligt snart igen.

Ha det gott 

/Emelie