Mellanakten

Vart fan är melodifestivalen på väg?
Agnes var okej... Men det enda som egenligen var något alls att lyssna på var ju mellanakten, Se på mig framförd av Darin i en jättevacker avskalad version som verkligen återupprättade Darin i mina ögon efter alldeles för många fjolligt billiga radioplågor. Nej ikväll var han fantastisk, jag brukar inte bemöda mig med att rösta i sådana här tävlingar men ikväll skulle jag gärna röstat minst ett tiotal gånger på Darin. Synd bara att låten är lånad från den tid då varje enskild låt hade ett meningsfullt och äkta innehåll, jag menar idag känns det ju inte som om musikaliteten har någon betydlese alls, det fixar man lätt vid mixerbordet. Nej idag är det istället någon sorts tävling i vem som är vackrast sminkad eller har sjukaste utstyrseln...
Kanske var det ingen slump att det framträdandet som var utom tävlan var det vackraste? Visst ville väl Darin också vinna publiken, men han behövde ju inte fiska röster, så han kunde kanske koppla av lite och bara fokusera på den gamla hedliga musiken?
Jag vet ju naturligtvis inte någonting om hur programmet var uträknat men det är min personliga åsikt att enkelhet är det absolut vackraste som finns. Men kanske är det så som Kurre i min klass sa till mig häromdagen, att enkelheten i själva verket är det allra svåraste?
Jag hittade tyvärr inget videoklipp, men bara lyssna säger ju också en hel del, eller hur?




/Emelie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0