Den Andra Systern S

Idag är det alla hjärtans dag...

Det känns som att den här dagen skulle kunna vara en av de mest omdiskuterade dagarna på året, de flesta andra högtider respekteras ju liksom mer eller mindre av alla, även av dom som egentligen inte bryr sig ett dugg om det själva. Men när alla hjärtans dag närmar sig så blir det alltid så mycket rabalder, alla företag försöker tjäna pengar på den och skapar massa, lite småfåniga, presentartiklar som man ska ge bort. Sen finns det nog trots allt några få, lite mer diskreta anhängare av dagen som helt enkelt bara ser det som ett tillfälle att få bry sig lite extra om de man tycker om. Ja, sen är det den här antihysterin som handlar om att det är så utomordentigt fånigt ur alla aspekter. 

I den här diskussionen kan jag ju inte låta bli att också ta upp Vasa Real, en grundskola i Vasastan i Stockholm som har valt att göra alla hjärtans dag till en studiedag, varje år, med motiveringen att det är så synd om de elever som inte får presenter eller sådant. Det är ju iallafall höjden av extremt och något av det löjligaste jag någonsin hört! Jag menar visst är det jättesynd om de som inget får på alla hjärtans dag, men dagen går ju ändå ut på att visa uppskattning och det här beslutet gör väl bara det hela ännu sorgligare, dom har ju vänt baklänges på hela budskapet!! Jag menar det är ju som att säga att alla i hela världen ska åka runt i rullstol, bara för att det finns folk som tyvärr inte kan gå. Jag menar det är ju fruktansvärt synd om dem, och jag skulle vilja påstå att rullstolsregeln vore mer vettig än alla-hjärtans-dags-regeln, eftersom att situationen för en person som känner sig utanför förmodligen kommer att förändras förr eller senare när han eller hon har hittat de människor man trivs med, medans situtionen för en förlamad och rullstolsbunden förmodligen aldrig kommer att förändras. Eller hur?

Jag tycker iallafall att alla hjärtans dag är en jättefin dag, men att jippot kanske har blivit lite överdrivet. Men jagmenar att det blir det man gör det till, och bara man själv kommer ihåg att dagen handlar om känslor och inte om presenter så behöver den ju bara handla om känslor, att det står femhundra olika hjärtformade saker i vartenda skyltfönster behöver man väl inte bry sig om då om man inte vill det? 

Idag kommer jag sitta och plugga mest hela dagen och sedan kanske äta en mysig middag med min familj. Men mer än så är det inte för mig i år. Men ett annat år kanske jag har anledning att fira det mer, och då uppskattar jag att dagen finns.  

Kan man inte bara se det som en möjlighet för den som vill och låta de som vill vara glada för det. Är det verkllgien nödvändigt att vända kärlekens dag till någt negativt?

Dagen till ära tänker jag dela med mig av en av mina största musikupplevelser någonsin.

Alla minns vi väll Sikta mot stjärnorna? 90-talets Idol som gick på 4:an på fredagskvällarna. Först var det vuxna som imoterade en känd artist, till både utseende och sång och senare kom även småstjärnorna när barn skulle imitera artister men barnen behövde bara mima. Hur som helst så såg vi alltid på de här programmen och av alla de hundratals uppträdanden som jag måste sett under programmets gång så är det ett par stycken som jag såhär 10 år senare fortfarande minns som om det vore igår. Det ena är ett litet barn som gör Nanne Grönvalls Avundsjuk. Men det som berör mig allra mest är när en kille vid namn Tom Nordahl (namnet kom jag naturligtvis inte ihåg i huvudet, däremot gjordes presentationen på Bromma flygplats, och det kommer jag själv!) gjorde Bed Of Roses som Bon Jovi, tydligen vann han hela klabbet också men det kom jag inte heller ihåg, utan bar anumret och att det var så himla bra! Sen dess har låten kommit att bli en av mina favoritlåtar och verje gång jag hör den tänker jag på det där numret på Sikta mot stjärnorna när jag var liten. Till min stora glädje fanns klippet på YouTube och därför kan ni nu alla få se hur bra det är! Dessutom är det ju en kärlekssång så den passar perfekt just idag.

Glad Alla Hjärtans Dag <3

/Emelie